fiing

Nu börjar en ny vecka, och det ska bli en fresh start på den nya kursen som inleds imorgon. Det ska bli skönt att börja på något nytt, men kursen verkar skittråkig - verkligen inte min grej. Arbetsrätt. Ja, jag fattar att det är synd om arbetstagarna och facket är everybodies salvation! Blä. Som tur är varar den inte lika länge, så vi kan börja om på nytt igen hyfsat snart.
Ser fram emot veckan, det ska bli en massa mys har jag bestämt.
Var hemma en sväng i Notting Hill och allt var som vanligt. Oh! Jag har fått leka Cupid och det blev lyckat! Skitkul:) M&M, det är ju som gjutet. Har också redat ut några grejor, så när jag får veta att jag fått G på tentan så finns det ingenting som jag kan klaga på. Då är allt bara bra liksom. Fast det där G:et känns tyvärr ganska avlägset just nu, eftersom jag så sent som i eftermiddags kom på en till fråga som jag svarade fel på. Typsikt.
Men den allra bästa nyheten är att jag ska bli gudmor!!! Whhaaa!! Värsta hedersuppdraget utan dess like! Jag ska bli lilla Jonathans skyddsängel. Hihi.
Peace out

"and sometimes you close your eyes and see the place where you used to live, when you were young"

Jag är en sån person som lever på minnen. Jag livnär mig på dem. Dom bra alltså, dom dåliga har jag en tendens att glömma. Förut dom riktigt dåliga, tyvärr. Glömskan är en mycket angenäm egenskap i detta fall.
Ofta saknar jag mitt place where I used to live when i was young, för det är därifrån alla fina minnen kommer ifrån. Och jag kan minnas vartenda liten grästuva från trädgården, och vilken tavla som hängde var och vilka blomma som stod i vilket fönster. Det är mysigt, för det var mitt hem. Jag kan det huset och det neighbour-hoodet utan och innan, och det finns inget tryggare ställe i hela världen. När jag går igenom vråna i huvudet, väcker vartenda liten sak en känsla och ett minne. Som bäcken där jag och Sissa hade ett litet samhälle med en båt i. Päronträdet med den stora gungan, som mamma satt så hög vart på. Äppleträdet med hålet i stammen. Flaggstången som min bror sprang in i när vi spelade fotboll. När vi spelade baseboll i trädgården på midsommar, och stången som stod kvar tills typ julafton haha. Syrénträdet som jag hängde i knäna i. Grannskapets koja i skogsdungen. När vi knäckte hasselnötter och försökte sälja dom till granntanten Hanna som istället bjöd oss på glasspinne. Stoltheten när man klarat hoppa ner över alla trappsteg till altanen. När jag och Sissa skulle rymma från våra taskiga föräldrar, och försökte övernatta i ett leksakstält i trädgården mitt i en storm. När jag hittade min brors pilar och pilbåge i källaren och använde hans Diesel-jacka som target. När man fick känna vinden i håret när man äntligen fick ha i högsta växeln på gräsklipparen. När pappa lärde oss kidsen köra traktor. När Linnéa kom cyklandes med sin baddräkt på pakethållaren för att vi skulle bada i vattenspridaren. Väggen i köket där vi mätte oss för att se vem som vann i "att växa mest". Rummet i källaren som jag aldrig vågade gå in i. Vrån i pappas kontor som man alltid smög sig in i under juletider för att känna på de hemliga julklapparna. När man tittade ut genom fönstret och såg första snön falla. Hålen i väggen som uppstod för att man missade dart-tavlan jämt och ständigt. När man åkte ner för trappräcket när mamma skrek att "maten är färdig!" Eller den skadade ankan som jag och Sissa gömde upp i vinden för att vi skulle ta hand om den i smyg. Och den förbannade takkronan som man alltid fick hjärnskakning av när man inte var försiktig nog med att se vart man hade sin skalle. Pianolektionerna. När man smällde ner nåt för att man inte hade koll på hur lång biljardkön egentligen var. Hinderbanan med hundarna. Maskrosorna i den gula beteshagen bredvid. Och varje sommar skulle man testa teorin "leder gräs ström?", för att man glömt hur det slutade förra sommaren. Eller när jag skulle lära mig åka skateboard ner för gatan. När man åkte pulka efter sin häst. Och när man kånkade fram stegen för att man ville nalla åt sig plommon och körsbär för att de satt för högt på den tiden. Sommarmiddagarna ute på altanen.
Oj, så många underbara minnen. Därför är mitt mission att jobba bakdelen av mig för att jag en dag ska kunna återvända till mitt Emmeholm.

   

Va fasen? Nu börjar jag bli riktigt orolig.., jag tycker det ska bli mysigt med jul!!!!!!!!
Jag välkomnar snön till och med. Fast kylen förkastar jag fortfarande. Tänk dig när allt är helt täckt i vitt och det knastrar under fötterna. I år kan jag ju hoppas på annat än slask, nu när man bor här uppe. Men julpynt, jullukten, julstressen och allt det där får mig inte på dåligt humör längre. Det finns hopp för mig! :) Mest ser jag fram emot småttingarnas glada ansikten och Kalle Anka kl. 15.00 den 24 december. Inte för att Kalle är så bra längre, men det är traditioon!
Dock gillar jag fortfarande inte julmarknader. Det var en julmarknad i vägen för mig när jag skulle gå till skolan idag, och jag blev smått irriterad. Och jag ser heller inte fram emot att köpa julklappar, det är jag ju så hopplöst dålig på. Och julbord är inte heller så gott. Annars är det bra! Snart advent, lucia och sånt med. Herrejisses!

Jag har funderat lite. Nuförtiden har jag varit dödsjuk i feber och nåt annat krafs som jag fick dividera med läkare om, men ändå när nån frågar så säger jag att jag mår bra. För jag mår bra, det gör jag alltid när nån frågar. För det gör jag väl? Jag trivs liksom med livet. Eller ja.. med den stora övervägande delen iaf. Jag gillar att tro att jag kommer få resa dit jag vill resa, jobba där jag vill, göra det jag vill, vara frisk och ha en frisk familj, och allt kommer vara så bra. Mina möjligheter är oändliga! Men sen så vet jag ju att så ser inte verkligheten ut. Fast det som gör att jag mår bra är väl min egenskap att jag faktiskt lever i nuet. Jag ältar inte det som har varit, och jag oroar inte mig för framtiden. Och det är ju bra, allt löser sig ju! Det har det gjort hittills! Det gör det alltid. Jag finns och jag har det bra. Alla har ju sitt lilla tunga bagage, men det får man ta, det är inget man kan göra nåt åt. Men mår jag bra när jag ändå har jobbiga saker som finns på ytan? Jag har börjat tro att det är nån sorts försvarsmekanism jag har, att jag alltid mår bra. Trots att min värld vänds upp och ner och jag är helt förtvivlad så mår jag ju ändå bra för jag finns ju och jag har det bra egentligen. JAG kan väl inte klaga? Alla har ju svårigheter att tacklas med. Som dessutom är värre än mina. Varför ska jag gå runt och tycka synd om mig själv? Sluta gråta för fan. Ryck upp dig. Sen kommer jag ihåg när mamma frågade mig lite djupa frågor och jag helt ärligt ryckte på axlarna och tyckte inte det var så big deal. Har jag slutat känna efter? Är jag numb? Bryr jag mig inte? Jo, bryr mig gör jag definitivt men jag lägger inte ner så mkt energi på saker jag inte råder över och som jag inte kan göra nåt åt. Jag ältar inte. Och det var ju bra. Eller? Men när sörjde jag sist? Man måste ju få vara ledsen, och sörja. Det har jag nog aldrig gjort.. Det har jag inte tid med, life goes on.

Jag är sjuuuk. Och det är så fruktansvärt tråkigt att jag håller på att smälla av! Jag har legat och tittat på TV hela dagen, och nu kryllar benen av myror. Men vad kan man göra? Snart börjar 2½ män, och det är ju roligt.
Jag ringde till vårdcentralen och sa att jag nog har halsfluss och feber och hela fadderuttan, och då fick jag veta att har man inte så pass ont i halsen att man inte kan äta så får man inte penicillin. Jag bara öh? Så jag fick nöja mig med ett paket Ipren. Mamma blev "förrebannad" (med rullande r) så jag blev instruerad att ringa tillbaka imorgon och säga att jag inte kan äta längre. Skönt att jag känner mig ganska lugn inför tentan, så jag slipper känna mig stressad med det nu när jag är lite handikappad.
Nu ska jag lägga mig i soffan och ha temperatursvängningar á la klimakterie.

Må bra!

Puss hej

Jag har velat uppdatera min blogg hela helgen, men varje gång jag påbörjade jobbet gav jag upp eftersom jag har varit superdålig på att ta bilder, och det är så tråkigt med ett inlägg utan bild. Men nu ska jag banne-mej fullgöra min prestation efter ett oskäligt dröjsmål. (Shit, jag har blivit en sån AJ-nörd)

Hmm i onsdags skulle jag och Helena hem till Karin och äta gott med ett glas rött till, och naturligtvis slutar det med att man sticker till kåren och muppar sig. Vi hade roligt, och det var lagom. Extra kul var att jag för en gångs skull fick höra trogna 90-hits strömma ut ur högtalarna! Som typ Mr. Vain och Everybody Get Up med Five.
   Fredagen var också jättelagom. Efter lite plugg och gymmande bar det av till Kristianstad för ett bio-besök med världens bästa Linnéa. Vi såg på Patrik 1,5 coh den var som man förväntade sig. Bra. Ibland är det skönt med en lätt film där man vet vad man har att vänta sig, så att man slipper att sitta och undra över vad som händer näst eller kopplingen mellan A och B. Sen körde vi hem till min stuga och tillagade en magnifik måltid. Det stod pasta med lax täckt av örter med tillhörande grönsaker och stekt halloumi på menyn. Många chockar på en gång! 1. Jag lagade mat, och det var trevligt(!!) 2. Jag äter halloumi. 3 Jag klarade att skapa eld i kaminen. 4. Och på söndagen lagade jag mat till mina matlådor, på mitt eget initiativ och utan hjälpa av mamma. Denna gång var det carbonara, pastagratäng och kycklingpaj som gällde. Jag är stolt som en tupp btw.. Lägger upp nån gammal bild på nämnda personer.
Helena och Karin                          Linnéa och jag


Puss hej

Did you bring anything else Dr. Death?
Just this. You know you're up for a good time when there's a polar bear bleading    on the label..


Wohoo:)

Denna hemmavistelsen har bara varit fyllt med gott.
Klippningen i torsdags var en av favoriterna denna helgen. Jag hade så himla trevligt och roligt under de två timmar det tog att klippa topparna:) Fredagen upplivades med lunch och en sväng på stan. Frekvällen hade fest på schemat. Jag och Marielle skulle ut och ta en drink (eller bara jag för Marielle skulle ju upp och skjuta lerduvor på lörmorgonen), men det slutade med att vi hakade på Joel & Co på deras förferre och drog sedan ut till Grand. Haha vi sprang fram till Linda i kön och istället för "Hej!" välkomnas man med "Jag är så full, jag har redan spytt". Bra jobbat! Vi hade roligt och tiden bara flög iväg. Klockan hann bli 5 på morgonen och då var det dags att ringa efter fylletaxin. Man är ju inte så ung längre, så jag pustade lite när jag undrade hur jag skulle orka med att gå ut nästa kväll också. Men det gick bra för nu var det min tur att vara fylletaxi, så jag fick bara umgås med mina flickor fram till midnatt. Båda kvällarna bjöd på många glada miner:) + annat spex.
     
 
Under lördagen var vi dessutom i Boggeboa (Bockeboda) och firade Sebastians 4-, och Sandras 30-årsdag. Jag, mamma, och Nils trodde att vi skulle vara ute och grilla korv så vi packade på oss en massa lager med sletna kläder, men när vi kommer dit var det dukat i torpet och folk hade på sig finkläder och kostym. Jag kände mig ganska malplacerad. Det blev iaf en utevistelse under tipsrundan, där mitt lag dessutom kom sist (med grov marginal). (jag tittade efter Bogge-monstret, men såg honom aldrig:)) Jag tyckte det var mkt gemytligt iaf!
Söndagen bestod av hästtävling i Hässleholm. Det var kallt, men jag offrar värme för att uppleva mitt förra liv för en liten stund. Jag träffade Poppe igen:) Tänker tillbaka på vårt 5½ år långa förhållande (dock 1 år på distans). Han var bara en bångstyrig skogsmulle när jag tog honom under mina vingar, nu är han en bångstyrig stjärna. Sånt värmer fint om hjärtat.
Sammanfattning: Jag har träffat alla nära och kära som jag längtar efter när jag befinner mig i Norrland. Ok, det finns några enstaka som inte är medräknade. Alltsåledes: Jag har haft en helt otroligt bra helg.