fiing

Ännu några dagar framför mig då jag bara ska gotta i livet! Vår i Lund är fint. Satt och "pluggade" i solen på ballen idag, och fick faktiskt (ytterst) lite bränna. Lika mycket som jag hatar vintern, älskar jag våren. Och för att fly från pluggstressen traskade jag och Linnéa till stan för att njuta av Lunds godaste chokladglass och utforska karnevalsområdet. Jag är taggad till tusen!! Tycker synd om de som inte ska vara med, mohaha!

helg mitt i veckan är finfiiint! eller ja, det brukar det ju vara mest hela tiden tycker jag. det ska man absolut inte klaga på. i måndags gick vi ut och tog en öl och tjabbade lite. möjs. göööörfint väder har det också varit. och igår piffade vi upp tisdagen (som måste vara veckans tråkigaste dag) men att laga en sweingo middag och ett glas vin. och så lite promenixande på det. bjöd lund på lite gratis underhållning. jag tycker det är kul att ha kul. undrar varför inte allt tycker det? aja, möte idag. och lunch på mitt favvisställe. sen shoppade vi litta och laddade upp, för att till helgen är det LUNDAKARNEVALEN!! sweet.

Jag älskar att sitta och reminisce. Minnen är ju den käraste och mest värdefulla ägodel jag besitter. Och särskilt gillar jag att le åt gymnasietiden, det var den absolut roligaste och care-free vardagen. I den åldern var man liksom inte medveten om sin egen ignorance, man trodde man innerst inne visste och kunde allt. Och inga krav whatsoever! Inte nämnvärda iaf. Det var tider det!
Jag minns när jag och Linnéa åkte till Österäng i spöregn för att kolla vilka klasser vi hamnat i, och jag var sjukt besse över att jag inte kände en kotte i min nya klass, och var avis över att Linnéa och Lotten hamnat i sammat klass. Och första dagen, när jag var ensammast i världen p.g.a. att jag aldrig tränat mina social skills, kom försent till uppropet i aulan, och fick en FETEutskällning av läraren för att jag tuggade tuggummi och alla skrattade åt mig. Jag grät på vägen hem och svor att jag aldrig skulle åka tillbaka, haha. Sen blev det andra bullar!
Som när vi vann kläd-strecket på insparken, och Adrian snittade sitt finger på en burk med hundmat. Mitt första minne av Johan, när han stolt visade upp sin Westlife-skiva för mig. Mina och Pernillas dagliga negerbollar efter maten. När Taipale satt på golvet bakom soffan och käkade en negerboll till lunch, för att han var för folkskygg för att äta i matsalen med oss andra. Alla gånger vi spelat neger-president och poker. "Bunten". När Taipale stoppade in 16 prillor i truten på en gång. När Annika och Fanny tjyvade snus av Joel, och de blev alldeles gröna och snubblade ut i buskarna för att spy. Alla gånger vi bar ut sofforna för att sola i det fina vädret. Snöbollskriget vi hade inomhus i vår lilla hörna. När jag cyklade på Adrians superflashiga cykel, som i samma veva blev stulen. När killarna "mös" och Oskars axel gjorde ett fint fett hål i väggen. När jag fick min första nya kompis, (KW). Alla värdelösa samhälls-lektioner med kortspel, nutids-frågor och hockeysnack. Alla gånger jag fick pryl av Adrian. När Önnemyr höll kvar mig efter spanskan och frågade "Sophia, varför hatar du mig?". När Erik improviserade ett helt tal på svenskan och fick VG. När Måns Zelmerlöw skulle låna Pernillas bil. Resan till London med Lars "Eckan" Eckerström. Resan till Paris. "Grrryjnet". När X inte kunde vara med på gympan för att han fastnat med ollonet i gylfen. Polsk uppvärmning och rysk promenad. När Albina kom tillbaka efter sommaren och var gift. När Kalle-P skrämde Pernilla som hade en obotlig hicka. Grupprummet i matte c där vi istället ägnade oss åt att läsa gamla årsböcker och turas om att gå till cafeterian. Vandringen till matsalen, där vi gick efter killarna så vi kunde checka out their assets. Charaderna. När jag råkade moona Kalle-P då jag skulle demonstrera vart jag ville ha Reinfeldts autograf. När hockeykillarna blev kallade till rektorn för att andra kände sig nedtryckta när de gick genom korridorerna. Tumultet som uppstod när jag deklarerade att det inte finns något som tjejer är bättre på än killar. Kundvagnsrallyt. Mysteriet på Greveholm i aulan. Julgranstävlingen. Buskapet att "Jesus älskar även kommunister" som stod på mitt hjärta på mitt skåp på alla hjärtans dag. När man tog bussen extra tidigt för att man ville hitta Guldägget. När jag kastade in Johan i buskarna för att vi inte skulle bli upptäckta av vårt target. 3:3. När jag och Pernilla skuggade två klasskompisars dejt. När vi väldigt odiskret gick fram och tillbaka bredvid volleyboll-planen för att kolla in pojkarna. Alla förfester hos Issa. Avslutningen i tvåan. Besvikelsen när det blev vacker grönsakslåda till mat. STUDENTEN! När jag råkade knocka Marcus till blod och fläskläpp när vi dansade på balen. När vi fuskade hej vilt på geografin och hälften av provsvaren hade ändrat namn på Pegmatit till Pompeij. När Jakey-boy vred min arm 480 grader en timme efter att jag fått gipset borttaget. Den eftertraktade röda filten. När Elin tvingade oss att delta i feministiskt självförsvar. Balladen om den kaxiga myran. När Zamzam lärde ut arabiska svordomar under fotografisk bild. De 324 brandlarmen. Fylletaxin till Härnestad. När jag blev muckad till gräl av ett resecentrum-gäng efter lussevakan i ettan.

Ett litet axplock. Don't you ever forget!

Seg idag ja. Jubbade i pissvädret fredag, lördag. Mother Nature har nog fått någon diagnos nyligen, jag menar det är ju inte rätt någonstans att vi i Skåne ska sitta helt blöta och huttra, medan befolkningen i Överkalix samma dag kan gassa i 27 grader celsius. Det är fel att jag ska behöva försöka övertyga en norrlänning att han gjorde rätt val att flytta till Skåne. Det ska vara en självklarhet. Jag menar i norrland varar vintern och kylan i en evighet, det tar ju en halv arbetsdag att åka till affären, och sommaren invaderas av miljontals äckliga mygg. Skåne har allt man kan önska sig. Eller iaf allt jag kan önska mig. Eller allt bra man kan begära att få utav Sverige. Sjukt lokalpatriotisk: check!
Igår for jag och Linnéa till Christian och Annika för att ha förkul. Det var det också. Och det var kul att ha kul till en början också. Vi träffade folk från stadens alla hörn som vi inte sett på många stunder. Till och med folk som vi sa att vi inte skulle vilja träffa. Överlag deltog jag i flertalet trevliga konversationer, men det var dock en som uteblev. På Hessle satt där en man som nyss blivit frånskild, och han såg så ensam ut. Jag tyckte så synd om honom. Han hade varit gift så länge att han glömt hur man tog kontakt med främmat, och skilsmässan slog till så nyligen att han inte hunnit lära sig på nytt. Han satt och försökte få ögonkontakt med ett par andra dudes, men de vägrade ge respons. Nu i efterhand tror jag det beror på att den frånskilde bar oerhört färgglada kläder och drack Xider cactus från ett vinglas. Men han kanske efter några glas gick och snackade med den andre ensamma gubben som var som den frånskilde, fast 10 år senare. Det är kul att lista ut folks livshistorier. Som mannen som var iväg på affärer i Paris och var sen att checka ut ur sitt hotellrum för att han skulle träffa sin "mistress" vid boulangeriet. Aja.
Betyget på gårdagen var dock nog bara G. Det är trist när en viss person inte kan ta hänsyn till att man bara vill vara ute och ha skoj, och gör kvällen okul istället.

Att fylla år. Det är lite trist att man nu som vuxen tycker det är ganska trivialt och att känslorna och förväntningarna inte är av samma kaliber längre. Men det är ju så det är. Jag skulle inte vilja kalla det åldersnojja, men några födelsedagar till, sen kan jag tycka att det kan vara nog. Prime of my life nu ju! Och det måste jag säga, att till skillnad från när jag var yngre är det nu alldeles förtjusande att 98% av min vänskapskrets är äldre en mig, så jag har alltid minst ett år tillgodo! Det var en helt annan inställning när jag var i 14-19 år, då ville jag alltid fylla ett år mer. Men nog om detta!
Igår var faktiskt en oväntat fin dag. Det var nästan som när man var liten.
Det absolut bästa på hela dagen var när Linnéa väckte mig med sång och paket på sängen. Och jag blev helt överväldigad av vilka fina presenter jag fick. Hon hade fixat en LP-skål till mig! I löööv it, och det kunde ju verkligen inte klaffa bättre än med Absolute Music 1. Passar perfekt till mitt nostalgiska hjärta och vårt interna snack om Absolute Music-serien. Top noch!

Le grande finale är ett fint påskägg som jag fick. Den var fylld med massa pappersremsor där hon skrivit ner fina minnen som vi har tillsammans! Sååå kärt! Också en sån flagrant fullträff med tanke på att jag älskar att sitta och minnas. Tårögd.

Sedan åkte jag hem till nordost för att bli uppvaktad med lite kalas. På mina födelsedagskalas är det alltid tre saker som nämns, och dagen är inte fulländad utan dessa historier.
Den första är konstaterandet om hur varmt och fint det var då jag föddes. Moshan och fashan satt ute på altanen och åt bakad potatis innan det var dags att åka till sjukhuset.
Den andra står morfar för. När jag föddes fredagen den 13, var det 20 års-jubileum för militärerna från helikopterskolan och de hade samlats nere på Ängsbo hos mormor och morfar för att fira. När de fick samtalet om att jag hade kommit till världen ställde sig mannarna på led i givakt och hissade flaggan och spelade fanfar i min ära. Favorithistorien, såklart.
Den sista handlar om att alla sitter och suckar över hur skrikig och tvär jag var som liten. Jag skrek tills jag var blå av ingen anledning när jag var en liten bebis, och kallades sedan "kärringen-mot-strömmen". Fint det. 

Här går det undan. Förra veckan var, hur ska jag uttrycka det, fullspäckad. Men även om jag ömkar mig lite så är jag secretly delighted innerst inne, det är ju trots allt kul att alltid ha något att göra. Jobbat halva veckan och suttit 24/7 med ett PM halva. Och när jag satt där, inne på andra dagen, sittandes på min bak var jag tvungen att ställa mig lite oförstående till hur man orkar gå och vara arbetslös. Eloge till er liksom. Eller de som frivilligt fyller sin dag med "inget". Hur? Lite fascinerad är jag. Ungefär så som jag förhåller mig till troende; jag är så pass oförstående till hur det kan vara möjligt att jag till slut blir helt fascinerad. Men jag förkastar det inte, jag menar det leder ju till intressanta diskussioner. Oj, de där diskussionerna. Haha, det får mig att minnas gymnasiet! Man har ju varit mindre uppskattad i sina dagar.. Men på tal om att jag älskar diskussioner, det är ju även till mitt sällskaps fasa att jag alltid stannar vid debatt eller agenda när jag håller i fjärrisen. Ingenting kan få mig så uppjagad som partiledardebatter. Jag ska för tillfället inte yttra mig om ideologi hit och dit, utan mer spy galla över Mona Sahlin som person. Jag tycker visst att hon har fina idéer om att alla ska ha det bra, men måste hon vara så förbannat otrevlig?!? Avbryter i tid och otid, pratar som att alla andra vore dumma i huvudet, och till råga på allt så har hon fantamej ingen humor! Är det någon som någonsin sett henne ens le? Och här måste jag ju inflika att jag tycker att Maud Olofsson är en käck liten tanta. Hennes dialekt är liiite upplyftande och hon kan till och med slänga in ett skämt lite då och då, "förr kramade man mest träd. eller ja, kanske rökte dem". Låter inte kul såhär, men det var det. Eller förlåt, jag menar nog mest oväntat egentligen. Jaja, men nu när jag väl är igång kan jag ju ta och kommentera irritationen över Maria Wetterstrand också, som aldrig sluta skaka huvudet eller ticsa med ögonen när hon pratar. ...färdig! 
Meen lite nöje har jag ju också unnat mig. Grillidill hela helgen, och även en sväng till Haväng förgyllde det gråa. oss

Min helg har varit livet. Siste april var dessutom min roligaste kväll ever! Eller ja, efter helgen som aldrig kommer kunna slås, så en väl värdig andra plats. Grillning, sillafrulle, parkhäng, fäzt, musikintrotävling, fia med hutt, mini-block party hos AnnorZ på Hallands! Liite tråkigt att det regnade under frullen så vi fick skippa pick-nicken och vara hemma i min lägis istället. Skuren i parken var bara mys. Speciellt när man äger ett par gyllene skor! Storslaget var tanken, och storslaget blev det.






Det var skönt med fina kommentarer om min inredning. Då har jag inte det så hemskt som jag trott! :)





Första maj fick Nisse leda vägen hem så Elin fick ta en efterlängtad ritt i skogen!

Längtar redan till nästa siste april. Puss!