hemmakär

jag har börjat längta hem på sistone. vet inte riktigt varför, jag trivs ju verkligen så bra här. fast ja, jag trivs sjukt bra på jobbet. och hos Pauline, men just nu är hon på Gotland så jag sitter själv i soffan. men ska jag vara helt ärlig mot mig själv så har jag väl inte så mycket till övers för storstaden. Stockholm är en väldigt fin stad, det kan jag inte förneka. men jag saknar friheten. jag saknar att kunna springa ut barfota i pyjamas och känna gräset mellan tårna. jag saknar att slippa ta hänsyn till grannar och slippa oroa sig över om man låst dörren. jag saknar tystnaden. jag saknar att kunna ta bilen och åka vart jag vill när jag vill. jag saknar mina voffar och min häst. jag saknar mina älskade syskonbarn. jag saknar stranden och havet. jag saknar sommarkänslan, för mig har sommaren fortfarande inte börjat och den är snart slut! galet. jag vill ha sommarsköj med mina vänner. det vill jag verkligen. men så är jag ju en hemmakär person också. trots att jag är sjukt rastlös och vill ut och uppleva vida världen. ända sedan jag flyttat hemifrån har jag ju levt i min resväska för att jag åker hem och iväg överallt hela tiden. men jag gillar det, så jag klagar inte. jag mer konstaterar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0