ljuset

I fredags var det begravning för Farmor. Det var en fin begravning, men fruktansvärt svår att ta sig igenom. Hon var inte en i mängden. Hon var verkligen en riktigt fin människa, genuint uppskattad och älskad av familj och vänner. Mångas förebild. Jag är så stolt och glad att jag fick ha henne som farmor. Racer-farmor. Tänk om man en dag skulle kunna mäta sig med henne.
Usch vad jag saknar henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0