fiing

Musik är nog min allra bästa vän. Det är den jag tyr mig till när jag är ledsen, arg, glad, trött, taggad, uttråkad eller ensam. Den finns alltid där, den uttrycker och förstår precis hur jag känner och tänker. Den fungerar lite som en psykolog. Och Gud. Allt i ett liksom. Och jag vill helst ha den helt för mig själv. Vill inte dela med mig med andra som inte kan uppskatta den som jag kan. Andra förstår ju liksom inte the "divine-ness". Det är lite frustrerande när man bara vill skrika ut hur bra nånting är, men det finns inte ord som gör det rättvisa.